den första kärleken

Jag minns inte den där oskyldiga kärleken längre, men jag insåg att kärlek är något vi inte har nycklarna till, den stormar oss, sedan försvinner den tyst, med vågor av tristess och ensamhet, den är ljuv plåga och läcker bitterhet, är att vara uppe hela natten medan man förbannar någon, att glömma allt det där med ett leende från honom Nästa morgon.

Det är den största kraften som får dig att känna att du är den enda personen på denna jord.

Kärlek gör oss väldigt unga, i ordets alla bemärkelser, och vi blir väldigt känsliga, väldigt själviska, väldigt generösa och väldigt snälla.

Kärlek fördubblar din styrka, fördubblar din beslutsamhet eller fördubblar din svaghet, så valde du väl den du älskar?

Detta är det viktigaste i kärlek, vem älskar du?

Tiden kommer att gå snabbt, så att kärlekscyklerna avtar i dig själv, och du vaknar upp och upptäcker att du antingen har hamnat i en stor katastrof eller så har du blivit välsignad med en stor välsignelse.

Kärleken knackade på min dörr tidigt, och sedan den tiden spelar kärlek rollen som en bråkmakare i mitt liv, knackar på dörren och sprang sedan iväg, och även om jag inte öppnade min dörr för honom, var jag försiktig, som många är, som beskriver kärlek som en tjuv och en brottsling, men kärlek är inget i det, det är en giftig känsla som du måste veta hur du ska leva med och växa med den, inte äga den själv och inte vara hans slav, men gör honom mild och en vän, så tuktar och tuktar han dig, mer än han är en kung som besitter dina känslor.

Och det här är början på min berättelse med kärlek och den första lektionen jag lärde mig av den, som aldrig kommer att ta slut.